detta är nt min novell, men det är det bästa novellen jag någonsin har läst. jag bruka läsa noveller på noveller.eu & den här var den bästa, hoppas ni håller med.

Älskling, hur har du det i himlen?
Kanske sitter du på en sportbar och dricker öl med min pappa? Kanske skriker du fortfarande av ilska när Milan ligger under och drar dig i håret när Zlatan missar mål? Eller om Färjestad förlorar i hockey? Kanske sitter du fortfarande och skryter om den där Roskildefestivalen du var på -06 och fick träffa Guns N’ Roses? Kanske sitter du och tittar på mig när jag leker med din son?
Det hoppas jag i alla fall.
Viggo saknar sin pappa. Varje dag frågar han efter dig. När kommer pappa hem? Var är pappa? Varje dag blir det svårare att svara. Han kommer inte hem gubben. Pappa är i himlen nu. Det är orättvist att jag fick så mycket tid med dig och han så lite. Det är orättvist att du skulle lämna världen bara ett par år efter han kom in i den. Det är orättvist att han bara kommer ihåg att du fanns, medan jag minns hur du luktade. Ibland önskar jag att det var tvärtom. Jag önskar att jag inte kunde minnas.
Det gör så ont. Bara tanken på dig river upp det lilla av hålet i mitt hjärta jag lyckats lappa ihop. Varför du? Det kommer jag aldrig att förstå. Jag kan fortfarande inte tro att du inte finns bredvid mig när jag öppnar ögonen. Dina kläder ligger fortfarande på golvet där du slängt dem, de luktar fortfarande som du. Din sida av sängen är orörd, inte ens Viggo får ligga där. Ibland när han har somnat går jag in och hämtar honom. Jag lägger honom i mitten och låtsas att allt är som det ska. Att du ännu finns och bara är på toa innan du kommer in och lägger dig hos oss igen. Ibland kan jag höra din röst ropa på mig från köket, eller källaren. Jag svarar också. Ja älskling? Jag går sönder när jag inser att du inte kan svara mig. Mitt hjärta brister och allt jag lyckats behålla och skydda rinner ut på den kalla marken.
De säger åt mig att rycka upp mig, ta mig i kragen och göra något. Förstår de inte alls? Jag saknar dig. Jag saknar allting med dig. Ditt blonda hår som alltid verkade okammat och inte var mjukt förrän man kom riktigt nära. Dina ögon som alltid märkte om något var fel, som tröstade mig och såg mig. Världen är en outhärdlig plats utan dig älskling. Allting gör ont. Solen är alldeles för ljus och natten känns skrämmande ensam.
Jag såg honom för några dagar sedan, på rättegången. Han som tog dig ifrån oss. Han hade blont hår och dyra jeans. Ung var han också. Bara arton år. Han satt med ögonen i marken när åklagaren läste upp åtalspunkterna. Rattfylleri, vårdslöshet i trafiken, vållande till annans död… Han grät hela tiden men han kunde inte se det han hade förstört i ögonen. Han tittade inte på mig, eller på Viggo. Jag ville hata honom. Men jag kunde inte. Jag skyller inte på honom. Inte alls faktiskt. Jag skyller på spriten och hans kompisar som lät honom sätta sig i sin nya BMW och köra iväg. Förstöra våra liv. Hans kompisar satt bredvid. En kom fram till mig efteråt. Han var mörkhårig och hade ett hål på ena knät. Om jag bara hade vetat… Skulle jag aldrig släppt iväg honom. Jag ville skrika på honom, Varför gjorde du det då? Varför lät du honom köra iväg när du visste att han hade halsat sin jävla sprit hela kvällen? Men jag kunde inte. Jag är tom på känslor och på ord.
Viggo börjar snart skolan. Det är bara ett halvår kvar nu. Jag klarar det inte utan dig. Vi skulle stå där och se på, när han gick in i skolan med sin nya ryggsäck. Vi skulle ta emot honom efteråt och berömma honom när det gick bra och tjata på honom att göra läxorna. Vi skulle se honom sluta grundskolan, hjälpa honom att välja gymnasie, se honom ta studenten, få ett jobb, gifta sig, få barn och bli kallade ”mommo och moffa”. Jag skulle ge vad som helst för att höra din röst igen eller se dig skratta. Bara en gång till, så jag vet att du fanns och inte bara var min fantasi som spelade mig ett spratt. Bara så jag vet att du fanns.
Jag gråter inombords men utsidan visar ingenting.
Andreas läste en dikt på din begravning. ”Begravningsblues” av W.H Audens. Kommer du ihåg den, älskling? Stanna alla klockor, stäng av vår telefon Kommer du ihåg när vi såg ”Fyra bröllop och en begravning” i New York? Klä duvorna i sorgflor på gator och torg Hur vi åkte skridskor och drack varm choklad, skrattade som om vi var de enda människorna i hela världen? Han var mitt norr, mitt söder, mitt öst, mitt väst Kommer du ihåg det? Jag gör det. Du sa det då, för första gången. Jag älskar dig.
Jag har slutat dricka. Gått med i föreningar, klubbar, Don’t Drink and Drive, VITA, och allt möjligt. Jag går i terapi, gruppterapi, psykoterapi, samtalsterapi. Vi får skrika ut våra känslor, skriva, gråta ut. Ändå känner jag mig bara tom. Jag kan inte skrika, för min röst försvann med dig. Jag har slut på ord, för de har tagits ifrån mig. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, för jag har slut på gråt och skrattet finns där bara inte. Du lämnade mig med ett tomrum jag inte kan fylla. Hålet i hjärtat bli bara större och större. Det onda äter upp mig, bit för bit av mitt hjärta har det redan svalt. Min själ känns för stor, som ett skynke sveper jag mig i den, men ändå finns det bara mer och mer plats. Du har ju försvunnit ur den. Din frånvaro är överallt.
Dagarna är mörkare nu. Längre, kallare. På något sätt har all livslust försvunnit ur världen. I alla fall ur min. Det är snart jul. Första julen utan dig. Viggo frågade om det häromdagen. Kommer tomten i år? Jag svarade Ja, varför skulle han inte göra det? Då tittade din son på mig med sina åskmolnsögon Pappa är ju inte här, och jag vet att han är tomten mamma! Jag låste in mig på toan och grät efter det. Att en femåring kan ha sådan klarhet i ett liv som ryckts bort under fötterna.
Ibland är allt bara svart. Då orkar jag inte längre. Vill helst bara lägga mig ner och följa efter dig in i döden. Då tittar jag på min son; vår son. En del av dig i en röd pyjamas. Vår lilla lintott. Då vet jag att du ändå finns, i oss. Du finns inom mig, inom Viggo. Du är här. Då mår jag lite bättre, och kan nästan känna värmen från solen. Kan nästan le åt minnena. Nästan.
Du finns alltid
Jag saknar dig
Jag älskar dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  JAG IDAG!!      

heeello, som ni ser kan jag inte skriva varje dag eftersom jag måste plugga rkt hårt just nu, (andra terminen i åttan). betyg och allt plus jag fick ganska dålig betyg förra terminen, jag fick 177.5 :( måste kämpa rkt hårddd!!!! men aje, jag börj...

hataaaaaaaaarrrrrrrrrrrrrr måååååååååååndaaaaaaaaaaaaagggggggggggaaaaarrrrrrrrrrr :( ...

HEEEEEEEEY, FÖRLÅT KUNDE EJ SKRIVA VAR I KÖPENHAMN. TOG NYSS TA REDA PÅ ATT MIN MORBROR SKA GIFTA SIG HIHUHIHUHIHU DE SKA BLI KUUUL. JAG GJORDE KNAPPAST NÅT IDAG, SOV HELT LÄNGE! EFTERSOM JAG KUNDE EJ SOVA IGÅR VAR VAKEN TILL KL 7. O JAG MÄRKTE ATT J...